Strandliv, surfing och städkampanj i Costa Rica

Jag valde att studera en termin i Costa Rica av flera anledningar. Ända sedan jag var i grundskoleåldern har jag velat lära mig spanska, och vad är bättre än att lära sig i ett land där alla talar språket?

Dessutom är detta ett otroligt bra och säkert sätt att vänja sig vid att resa för mig och andra som inte hade mycket reseerfarenhet tidigare. Kulturstudier ger stöd, både från kontoret i Norge och i Costa Rica.

En av de största anledningarna till att jag valde en termin i Costa Rica är naturen och stränderna. Vår studiestad, San Isidro, ligger ungefär 700 meter över havet, omgiven av grön natur och exotiskt djurliv.

Efter tolv veckor här låter jag mig fortfarande fascineras av branta toppar som badar i molnen, djupa gröna dalar och ljudet av tukaner som flyger mellan träden. Men ingenting överträffar min första resa till de costaricanska stränderna.

Jag har alltid känt mig dragen till havet och var mycket redo att äntligen lära mig att surfa. Resan gick till Manuel Antonio, en fantastisk plats med nationalpark, vackra stränder och ett rikt djurliv vart du än går.

Det första jag lade märke till när jag gick av bussen var vågorna. Jag hade aldrig tidigare sett vågor av denna storlek. Ljudet och synen av vågorna när de rullade över och bildade en tunnel runt surfarna var helt otrolig, och jag kunde inte byta om till badkläder tillräckligt snabbt.

Jag visste att badtemperaturen i Costa Rica skulle vara behaglig, ändå blev jag överraskad över hur varmt vattnet var. Det som skulle vara ett litet dopp i vattnet blev snabbt till timmar.

Synet av vågor som rullade upp längs den beige stranden framför höga palmer fyllda med kokosnötter kändes overkligt, som en scen tagen ur en film. Efterhand övergick himlen från intensivt blå till grå, vilket fick det gröna att "pop" ytterligare.

Sedan denna första strandutflykt har nästan alla helger spenderats i vågorna, på olika platser som Dominical, Uvita och Puerto Viejo. Surfningen blir ständigt bättre, och har definitivt blivit en ny favorithobby.

Vi känner oss lyckliga som får uppleva och låna dessa stränder runtomkring medan vi är här. Därför ville vi ge något tillbaka som ett tack, och som ett bidrag till ett globalt problem.

En söndag i november, mellan inlämningar och tentor, gick vi ett litet gäng för att plocka skräp från stranden. I Costa Rica är stränderna väldigt städade och rena, så vi var osäkra på hur mycket vi skulle hitta. På 45 minuter fyllde vi tre påsar, bara på en liten del av stranden.

Det var tyvärr mycket skräp att plocka upp när man väl började leta. Mycket av det hade sköljts upp på land av vågorna, tillsammans med drivved. Påsarna fylldes med plastflaskor, förpackningar, fiskelinor och plastkorkar.

Avfallspollution är ett globalt problem. Trots förbud mot att slänga skräp i naturen, kunde lokalbefolkningen i Costa Rica berätta att det fortfarande är ett problem att avfall dumpas i floder, och därmed förs ner mot havet.

För några årtionden sedan var det vanligt att kasta plastavfall ut genom bussfönstret. Dessa attityder har förändrats drastiskt idag, och de yngre generationerna bryr sig mer om miljö och hållbarhet.

Även om Costa Rica har gjort ett bra jobb med att minska mängden avfall och plast i naturen, finns det fortfarande en väg att gå. Detta gäller även andra länder, inklusive Norge. Genom strand- och undervattensstädningsaktioner i Oslo har jag fått se en mörkare sida av norsk förorening.

Oslofjorden är fylld med avfall, plast och bildäck. Genom städkampanjer och gröna initiativ förbättras detta lyckligtvis, men vi har en lång väg att gå för tillräcklig lagstiftning och verkställighet av dessa.

En liten städningsaktion på en strand i Costa Rica är inte tillräckligt för att lösa ett så omfattande världsproblem. Ändå tror jag på att gå i en grönare riktning och bidra där jag kan, både fysiskt och förhoppningsvis som inspiration för andra.

Om alla gör lite, bryr sig lite och inspirerar lite, har jag tron på en renare, hälsosammare planet för vår och kommande generationers framtid. En dag som denna, tillsammans med andra motiverade strandstädare, blev en fin påminnelse om varför jag studerar just hållbarhet och grön kriminologi.