Morgonstund i Costa Rica

Min avresa hade blivit försenad, så de andra studenterna var redan på plats. Svettig och trött dök jag upp med rullväska och ryggsäck, till ett hus fyllt av medstudenter.

En av flickorna i huset hade födelsedag, så deras kväll hade bestått av firande med grillat och tårtätning. Snart skulle de bege sig vidare ut på stan.

Detta var första gången jag reste så långt från Norge, så intrycken var många och nya.

Som nybörjare i spanska hade jag oroat mig för att hitta vägen från flygplatsen till studentvillan, men med bra vägledning från Kulturstudiers manager Raquel, samt hjälpsamma och trevliga människor på vägen, löste det sig bra.

Man kommer långt med enkel spanska och ett leende.

Mina medstudenter tog emot mig väl, men trött och överväldigad dök det upp frågor i mitt huvud – om jag hade valt rätt, och hur det skulle bli att bo här ett helt termin.

Det tog några dagar innan kropp och huvud vande sig vid tidsskillnaden på åtta timmar. Det blev därför en väldigt tidig morgon första dagen i San Isidro.

Regnperioden i Costa Rica kan verka avskräckande, särskilt med tanke på att den varar hela höstterminen. I verkligheten har paraplyet knappt använts hittills. Det kan regna intensivt en stund innan det snabbt blir uppehåll igen, ofta på kvällen och natten, eller medan vi har lektioner på universitetet.

Den finaste tiden på dagen här är definitivt morgonen. Morgonen är för det mesta solig, ibland delvis molnig.

Med ett glas vatten i handen smög jag ut för att se hur bakgården såg ut i dagsljus. Barfota gick jag ut i bakgården bland palmer, stora gröna blad och rosa växter.

Jag satte mig i hängstolen under grenar fyllda med citrusfrukter. Solen sken, och luften var varm och fuktig. Exotiska och färgglada fåglar flög mellan träden och åt orange bär.

Grannskapet vaknade långsamt till liv med ljud från människor, bilar och hundar. Detta var det första ögonblicket då jag kände en lugn efter den långa resan, och det var allt som behövdes för att känna att beslutet att resa till Costa Rica var rätt.

Dessa lugna morgnar har snabbt blivit min favoritdel av vardagen här. För mig har kaffe med mjölk, stekt ägg, självplockade litchi från trädgården och min anteckningsbok blivit essentiellt.

Det gör att jag känner mig vaken, redo och motiverad att ta itu med en ny dag med spanska ord och diskussioner om naturvård. Andra studenter börjar dagen med ett träningspass, ett morgondopp i vår pool, solbad med en bra bok eller bara musik i öronen.

Efter tre år som student i Norge har jag insett hur viktiga bra rutiner är för en så bra studentvardag som möjligt, och här känns det enklare än någonsin.

Vi har gradvis blivit mer av morgonmänniskor. Vi följer solen – lägger oss tidigt och stiger upp tidigt för att njuta av de varma strålarna innan dagens studier börjar.

Det känns nästan overkligt att få börja varje dag på detta sätt. Tanken på att detta ska vara min vardag fram till den 5 december, istället för kalla, mörka och regnfyllda morgnar i Oslo, ger mig så mycket glädje.

Nu kan jag sitta under palmträden i 25 graders värme och sticka Selbu-vantar, så de är redo för kalla vinterdagar långt fram i tiden.