Resa till Annapurna Base Camp

Vi var en grupp av tio tjejer som gav oss ut på egen hand och valde att ta en lite längre rutt så att vi kunde uppleva soluppgången från utsiktspunkten Poon Hill också.

Dagen började alltså klockan halv fem på morgonen, och vi gav oss av i mörkret under stjärnhimlen. Bara timmar tidigare var det skyfall och det mest intensiva blixtnedslaget jag någonsin sett – himlen var ständigt upplyst!

Vi hade verkligen tur att ovädret lugnade ner sig. Vandringen upp till toppen är ungefär 400 höjdmeter i trappor, och det var helt magiskt att nå toppen och se molnen dra sig tillbaka samtidigt som solen sakta lyste upp 8000-meters topparna runt omkring oss.

Det var helt obeskrivligt att se bergen rakt framför oss! Efter en kopp te och mycket fotografering kände vi hungern komma, och vi skyndade oss snabbt tillbaka till tehuset där rykande varm gröt väntade på oss.

De nästa dagarna vandrade vi genom djungeln, som påminde om en sagoskog.

Jag var inte förberedd på att stora delar av resan bestod av denna typ av landskap, så det var spännande. Vi gick över kullar, ner genom dalar och över djupa floder – hängbroarna i Himalaya är en upplevelse i sig själv!

Rutten går väldigt mycket upp och ner i höjdmeter, innan den slutligen börjar den "riktiga" klättringen från byn Sinuwa. Därifrån följer stigen dalen inåt, innan man tar sig upp till Annapurna Base Camp.

På turen fick vi uppleva mycket roligt och oväntat, och det är ju sådant som gör resan.

Dag två sov vi i den lilla byn Tadapani, där det var panoramautsikt över bergen Annapurna och Fishtail.

Här träffade vi en energisk och driven värdinna som hittade traditionella kjolar till hela gänget och dansade med oss utanför tehuset.

Här ställde både mannen och kollegorna upp som kameramän, och det var tydligt att de hade gjort detta förut. Det fick vi bekräftat när hon visade oss sitt TikTok-konto – där hon senare postade oss som 'Norska Generation Z'.

Vi kanske inte riktigt hängde med i stegen – men roligt hade vi i alla fall! Vistelsen nådde sin höjdpunkt när de satte på technomusik på högtalarna och gav oss ett riktigt avsked medan vi vandrade vidare till nästa by.

Här fick vi en inte fullt så trevlig överraskning. På eftermiddagen började det ösregna, och vi alla satte in en extra växel för att ta oss fram.

Vi kämpade oss uppför trapporna i en halvtimme, det blev mörkt och vi blev blöta och när vi kom fram fick vi bara meddelandet att det tehus vi hade bokat låg i den föregående byn.

I halvkomisk desperation tog vi oss in på det första och (värsta) alternativet. Här luktade rummen en blandning av mögel och nymålning, sängkläderna var fuktiga, och jag har aldrig sett en toalett med så många insekter och kräldjur.

"Det är bara för en natt", tänkte vi och sov igenom det. När jag vaknade var kläderna ännu äckligare än kvällen innan och min necessär var våt av fukt. Den fick hänga utanpå ryggsäcken i ett tappert försök att torka, men torr skulle den inte bli förrän vi var tillbaka i Pokhara.

Det blev alltså några dagar i fuktiga och redan illaluktande kläder, och regnet ökade under turen.

När vi såg Annapurna Base Camp framför oss för första gången, ska jag vara ärlig och säga att vi tyckte det var en antiklimax. Det låg bara där, insvept i dimma.

Men det var så värt det, för klimaxet kom när vi vaknade dagen efter och gick ut till det vackraste landskapet jag någonsin har sett.

Snötäckta berg åt alla håll, och återigen solen som lyste över topparna så det glänste i guld. Vi var helt i extas hela gänget.

Annars bestod turen av masala chai och ginger lemon honey tea, och ganska många "bounty"-barer. Väl nere igen och i den sista byn badade vi i varma källor, och det var helt enkelt det perfekta sättet att avsluta turen på! Vi tog med öl och potatischips och njöt till max.

Det var riktigt trevligt att genomföra en sådan typ av utflykt med nya studiekamrater, och det förde oss väldigt nära varandra.

Allt från naturupplevelserna till kvällssamtalen, att lukta svett och se varandra kissa. Bara det att komma bort från Pokhara för några dagar och inte tänka på studierna gjorde oss gott!

Några bra tips:

1. Ta med en toalettrulle mer än du tror att du behöver (det är dyrt att köpa).
2. Var beredd på blodiglar. Många blodiglar!
3. Ta med badkläder. Det finns så många vackra vattenfall och floder längs vägen, för att inte tala om de varma källorna i Jhinu Danda.
4. En guide kan vara en bra ingång till kulturen och landskapet, men är inte nödvändig. Vi tyckte det var skönt att gå på egen hand och framför allt spännande att planera resan själva.
5. Prata med de lokala du möter på vägen! De är för det mesta mycket öppna och glada över att berätta om sina liv.
6. Det är många trappor. Ibland kändes resan som en flera dagar lång "ben dag".
7. Det kan vara klokt att boka boende i förväg, så har man mer kontroll över var man sover - men det är inte heller nödvändigt. Vi slutade med att ändra på boendena under resans gång (vilket för det mesta gick bra).
8. Var ärlig mot dig själv om din egen kapacitet. Det är en krävande tur över flera dagar, och höjdsjuka kan påverka alla. Om något händer påverkar det inte bara en person, utan även resten av gruppen.