Mitt första möte med Nepal: Generation Z-uppror och kultur i Katmandu

Det blev början på ett "Gen Z"-uppror, som har lett till att regeringen avgick och flydde landet, och undantagstillstånd har utlysts.

Med andra ord har mina första dagar i Nepal erbjudit allt annat än vad jag förväntade mig, men har visat sig vara ännu mer relevant för just det jag är här för att studera; fred och konflikt!

Var medveten om att det händer mycket på kort tid nu, och informationen som presenteras här kan bli föråldrad snabbt. Texten ger en ögonblicksbild av situationen de första dagarna i Nepal.

Det dröjde inte länge innan jag själv fick uppleva de demonstrationer jag hade läst om. Det som började som ett fredligt ungdomsuppror möttes med våld från myndigheterna med dödliga konsekvenser. Den politiska situationen i Nepal vändes upp och ner.

Invånarna har varit villiga att dö för sitt land, för att stå upp mot ett korrupt regim som har använt folkets skattepengar för att finansiera sin egen lukrativa livsstil.

Upploppen omringade oss i vår studiestad Pokhara på vår andra dag i landet. Stämningen var påtaglig. Det var som om luften vibrerade.

Många av Kulturstudiers studenter samlades på takterrassen i studenthuset och stannade där i flera timmar.

Vi hörde motorcyklar mullra runt i staden, ackompanjerade av jubelskrik och tutande.

Runt omkring oss såg vi rök från alla håll. I en byggnad nära oss, såg vi lågorna sprida sig från rum till rum, samtidigt som människor kastade ut fullpackade säckar och evakuerade genom fönstret.

Demonstranterna gick faktiskt lös på all egendom som kan kopplas till regeringen. Av den anledningen körde inte heller brandbilarna in i staden – av rädsla för att själva bli antända.

Det var en helt speciell känsla att bevittna allt detta; en slags allomfattande chocktillstånd, följt av många frågor. Under kvällen blev himlen allt gråare och gråare, och luften tungt förorenad.

Monsunregnet meddelade sin glädjande ankomst senare på natten.

Viktiga historiska byggnader, av juridisk eller sentimentalt värde, har bränts ner och vandaliserats. Polisstationer har satts i brand, och över 1500 fångar har rymt från fängelser över hela landet.

Landet befinner sig i ett politiskt limbo, och det märks.

Medan vi den första dagen möttes av en livlig stadsbild, råder nu utegångsförbud med tomma gator och stängda butiker. Utanför de brända byggnaderna ligger uppeldade möbler och krossat glas.

Ändå känner jag mig trygg, och huvudanledningen till det tror jag är de lokala invånarnas inställning. När de berättar om de senaste dagarnas händelser gör de det med glimten i ögat. De säger att de är lättade, och de ser på framtiden med hopp och entusiasm.

Jag tycker det är väldigt speciellt att få uppleva detta på så nära håll, både förödelsen, men också att få se hoppet bland folket. Det är en enande känsla, att kunna stå upp mot orättvisa och vända den politiska situationen upp och ner på bara 24 timmar.

Många jag har pratat med säger att det nu är folkets tur, och att den yngre generationen ska få vara med och bygga upp och stärka landet vidare.

Detta är helt enkelt en extremt relevant tid att studera fred och konflikt i Nepal, där vi i praktiken får uppleva och reflektera över de teorier vi lär oss i klassrummet. Jag tror att denna höst kommer att bli en mycket spännande termin, med värdefull livserfarenhet och nya perspektiv.

Förutom protesterna är Nepal ett otroligt spännande land, med vacker natur och ett vibrerande kulturliv.

Jag var väldigt lycklig som fick en försmak av detta med en "temple run" i Kathmandu innan upploppen började. Då hade vi en egen chaufför för dagen som tog oss till fyra olika heliga och historiska platser. Detta är något jag rekommenderar alla studenter att göra!

Vi började vid det buddhistiska templet Swayambhu Mahachaitya, som ligger på en kulle med fantastisk utsikt över hela Kathmandu. Detta tempel kallas också "Apornas Tempel" eftersom det finns så många apor som bor här.

Att vara här var en härlig blandning av dofter, ljud och intryck. Både munkarna i templet och lokalbefolkningen svarade entusiastiskt på våra frågor och tog oss med på en rundtur runt templet där vi fick snurra på tibetanska bönehjul.

Senare besökte vi det hinduiska templet Pashupatinath vid Bagmatifloden. Inne i själva templet är det bara hinduer som får komma in, men vi fick gå runt och se området, där det kryllar av både människor och kor.

I hinduismen är det en vanlig ritual att bränna lik vid en flod när någon dör, för att sedan sprida askan i vattnet.

Detta rit mötte vi utanför templet. Här stod det brasa på brasa längs flodbanken och vi fick bevittna tre stadier av en begravning; en kropp som förbereddes, en som bars upp till bålet, och en som nästan var helt nedbrunnen. Det var en ganska speciell upplevelse att se rakt ner i elden och känna röken i ansiktet.

Vi besökte också Katmandu och Bhaktapur Durbar Squares, två centrala områden i och utanför Katmandu.

Här fick vi se många olika tempel och historiska byggnader. En av de saker vi lärde oss, som jag inte var medveten om tidigare, är att den kast du föds in i traditionellt sett bestämmer vilket yrke du ska ha.

En kast är till exempel kockar, medan en annan är träsnidare. Vår guide kom från en målarkast och tog med oss till sin skola för att visa oss arbetet han och de andra studenterna har utfört. Han har nu studerat i sex år och var bara halvvägs. Här måste man alltså vara lärling i tolv år innan man kan kalla sig en 'mästare'!