Mina topp fem upplevelser från Latinamerika

I det här inlägget kommer jag att fokusera på platser där jag har varit kortare perioder, eftersom jag redan har skrivit inlägg om Buenos Aires och Rio de Janeiro för bloggen.

• Se vårt studieutbud i Latinamerika

Mendoza ligger vid Anderna, helt väst i Argentina, och är känt som Sydamerikas vin-huvudstad.

Regionen står för över 70% av landets vinproduktion och är känd för sina Malbec-viner. Staden har över 300 soldagar om året, mer än 800 vingårdar och panoramavyer mot snötäckta berg, vilket gör det till en underbar plats för vinprovning, bilresor och ridturer.

Det är två och ett halvt år sedan jag var i Mendoza, men det är ändå den resan jag minns bäst från studietiden med Kulturstudier.

Innan jag berättar om resan, vill jag tillåta mig själv att ge ett tips till läsaren. Om du hyr en bil i området, försök inte korsa gränsen.

Som du kanske förstår, brände vi oss på detta, och vi slutade därför med att köra tre timmar till gränsen, stå i kö i fyra timmar, sedan bli nekade att korsa, innan vi var tvungna att vända och köra tre timmar hem igen.

Vandringen upp bjöd visserligen på några fantastiska vyer – vi såg bland annat Aconcagua, det högsta berget utanför Asien – vingårdar, vackra laguner och stora kontraster mellan det torra stäpplandskapet runt staden och de snötäckta topparna närmare gränsen.

Att hyra en bil är i grunden en bra idé – så länge man inte försöker korsa gränsen med den.

I Mendoza åkte vi på en guidad tur till tre olika vingårdar, samt en olivgård. Vi njöt av rödvin på vackra gårdar till överkomliga priser.

Vi slutade med att gå ut på stan på kvällen och upplevde en mer intressant och öppen kultur än vad man får i storstäder som Buenos Aires. Jag blev misstagen för att vara kusin till Erling Braut Haaland och bjöds på resten av kvällen.

Dagen efter åkte vi på ridtur i bergen runt staden. Vi blev hämtade på morgonen, körde en timme på en grusväg, och red sedan en runda på 3 timmar.

En lite skrämmande nedfart var värt det för den fantastiska utsikten. Tillbaka på gården njöt vi av en autentisk argentinsk parrilla, och som det sägs serveras de bästa kötträtterna i Argentina hemma hos folk, inte på restaurang.

Galapagosöarna är något som har stått på min ”bucket list” länge, och i en tid då fastlandet Ecuador är osäkert, var detta det bästa sättet att uppleva landet. Jag kommer definitivt att återvända till fastlandet när saker har lugnat ner sig, och jag utesluter inte att jag återvänder till Galapagos också.

Vi tillbringade totalt en vecka på Santa Cruz och San Cristóbal, två av de tre största öarna. På Santa Cruz vimlade det av sjölejon, landsköldpaddor och leguaner, och vid ett reservat fick vi en bättre förståelse för öns biologiska mångfald.

Ögruppen, som ligger 1000 kilometer väster om fastlandet Ecuador, är ett av världens mest unika ekosystem. Det finns flera endemiska arter på Galapagos, och det var också här som mycket av grunden för Darwins evolutionsteori etablerades.

Jag har aldrig dykt och nästan inte heller snorklat. Det var därför en stor upplevelse att simma med otaliga färgglada fiskar, för att sedan plötsligt se hajar på två-tre meter.

På San Cristóbal tog vi en båttur runt ön, där vi fick snorkla vid Kicker Rock. Klippan sticker rakt upp ur vattnet och beror på vulkanisk aktivitet. Det är så djupt att man inte ser botten, men man följer bara en vägg av koraller, där det kryllar av fiskar, hajar och rockor.

Detta var utan tvekan den mest minnesvärda upplevelsen. Om man älskar natur, är Galapagos definitivt en helt unik plats.

På backpacking upp genom Centralamerika, stannade vi i San Juan del Sur, en liten kuststad på Nicaraguas västkust.

Plånboken hade tunnats ut igenom Costa Rica, och det var hög tid för något mer prisvärt. Den 16 maj hyrde vi en otroligt prisvärd villa, med grill och utsikt.

Kvällen ägnades åt en god måltid och lika trevliga samtal. Med sina förutsägbara vågor och vackra stränder har staden blivit en hållplats för surfare och ryggsäcksturister från hela världen. Utsikten från Kristusstatyn är kanske inte densamma som den i Rio, men den är utan tvekan minnesvärd.

Dagen efter var det den 17 maj, och vi firade med pannkakor och champagne.

Vi lyckades köpa en alkoholfri variant som smakade mest som läsk, men på en sådan vacker plats krävs det mycket för att sätta stopp för stämningen.

Efter frukosten hyrde vi scootrar och åkte till en närliggande strand för att surfa. Det var stora stränder och få surfare – en överraskande, men passande kombination.

San Juan del Sur är bland backpackers känt för Sunday Funday, och för festprissar är detta ett måste. Vi var tyvärr inte närvarande, men om jag skulle åka dit igen, skulle jag definitivt testa detta.

Öparadiset Bocas del Toro, på Panamas karibiska kust, ligger 12 timmar med buss från Panama City.

Vi tog en halvtimmes båttur ut till huvudön, där det ligger flera vandrarhem. Vi såg delfiner på vägen, och när vi kom fram badade vi i kristallklart vatten, fullt av djurliv.

På dagtid finns det massor av möjligheter att snorkla, och på natten spelar vandrarhemmen reggaeton. Bocas del Toro är en perfekt plats både för ett avslappnat strandliv – man kan hyra sig strandhyddor precis vid strandkanten – och för festälskare.

Filthy Friday, en sorts öhoppningsfest från vandrarhem till vandrarhem varje fredag, är en av de vildaste festupplevelserna jag har haft. Solen skiner oftast och kombinationen av drinkar, bad och dans är svår att slå.

Vi var i området fyra nätter, men skulle gärna ha stannat längre. Vi drömde oss bort från verkligheten, åkte på båtturer och träffade massor av trevliga människor.

På en av turerna upplevde vi att få simma i mareld, vilket var första gången för mig. Bocas del Toro är inte särskilt tillgängligt, men om man ska till Costa Rica eller Panama, rekommenderar jag starkt att tillbringa en vecka här ute.

Vandringen upp till Machu Picchu är möjligtvis det största jag har upplevt i Latinamerika.

Cusco i sig själv är en stad fylld av vackra kyrkor, parker, prisvärda och kvalitetsrika marknader och intressanta matupplevelser. Nattlivet är det heller inget att klaga på.

Staden, som en gång var huvudstad i Inkariket, ligger 3400 meter över havet i de peruanska Anderna. Resan till Machu Picchu, antingen till fots via olika leder eller med tåg genom den frodiga Urubamba-dalen, avslutas vid en av världens mest spektakulära ruiner, svävande mellan berg och dimma.

Vi gick på en fyra dagars tur som kallas "Djungel-Inka-leden". Resan började på ett intressant sätt: först körde vi upp till en bergstopp på 4000 meter, för att sedan cykla 50 kilometer nedför.

Därmed var vi plötsligt 2000 meter lägre. Landskapet under resan var frodigt, men förändrades ändå kontinuerligt. På väg ner släppte dimman sitt grepp, vilket var perfekt tajmat. Vi skulle nämligen på rafting.

I djupa och frodiga dalar, gled vi idylliskt fram i gummibåten. De återstående dagarna tillbringade vi mycket tid till fots. Vår guide var väl bekant med Inka-kulturen, och vi fick en djupgående inblick i västerländska missuppfattningar.

Jag tänker att man ofta klarar sig lika bra utan guide, men på just den här turen skulle jag verkligen rekommendera att gå med guide.

På den fjärde dagen vaknade vi grymtidigt. Klockan var fyra, det ösregnade, och vi skulle bestiga Machu Picchu.

Det var en tung och brant tur, men efter en timme kom vi äntligen upp, genomblöta. Berget var insvept i dimma, men det gjorde bara upplevelsen mer mystisk.

Jag var rädd att jag skulle uppleva det som antiklimaktiskt och 'turistifierat', men när jag kom upp fick jag gåshud, och jag tror inte att jag var den enda i resegruppen som upplevde detta. Det blev absolut inget antiklimax, och tvärtom förstod jag genast varför detta är ett av världens sju underverk.

Studera i Latin-Amerika

• Argentina
• Costa Rica
• Spanska i Costa Rica
• Spanska i Argentina
• Inspiration

Fem skäl att studera språk utomlands

Les mer