Magiska naturupplevelser i norra Argentina och Bolivia

Under min studievistelse i Buenos Aires hösten 2022 fick jag möjlighet att resa mycket runt.

Jag tog färjan till Colonia del Sacramento två gånger, jag åkte till Iguazu och fick se Brasilien och Paraguay, jag åkte till Mendoza och korsade gränsen till Chile, och när familjen kom på besök, firade vi jul i Bariloche-området.

Detta är områden med spektakulära och helt unika landskap, och jag brukar rekommendera alla som ska till Argentina att besöka dem.

Men Argentina är stort och det finns mycket att se, och trots allt detta resande, fanns fortfarande ett område kvar på min ”bucket list”. Förväntningarna var höga inför Salta och norra Argentina. Jag hade sett fram emot det länge – men resan blev ändå bättre än jag hade hoppats.

Tillsammans med en kompis som studerar vid universitetet i Buenos Aires, tog jag ett sent flyg upp till Salta. Vi tog en taxi till busstationen och hann precis köpa en Milanesa – en sorts argentinsk schnitzel-sandwich – innan vi hoppade på en nattbuss till gränsen mellan Argentina och Bolivia.

Efter sju timmars körning med både passagerare och kupébelysning av och på, anlände vi till gränsen halv sex på morgonen. Gränsövergången på den argentinska sidan öppnar sju, så vi var tvungna att slå oss till ro – på typiskt sydamerikanskt vis.

Bolivia och Argentina ligger i två olika tidszoner, så den bolivianska gränsen öppnade självklart en halvtimme senare än den argentinska. Vi var därför tvungna att vänta i ingenmansland, bokstavligen talat. Efter immigrationen provade vi en lokal tevariant, innan vi tog en minibuss upp till Uyuni.

Höjden gjorde sig påmind direkt efter ankomsten. Huvudet kändes tyngre, och jag blev andfådd av att gå upp för trapporna på hotellet. Staden, som ligger på 3700 meters höjd, ligger precis bredvid världens största saltöken: Salar de Uyuni.

Saltslätterna täcker en yta på 10 582 kvadratkilometer och är troligen Bolivias viktigaste turistattraktion. Vädret varierade mycket när vi var där, och även om vi inte fick se någon solnedgång, något jag har hört ska se helt overkligt ut på de spegelblanka saltslätterna, var det ändå mycket vackert.

Det är verkligen en speciell känsla när horisonten försvinner och man inte kan skilja himmel och jord åt. Dagen efter åkte vi till Tupiza, en stad närmare gränsen som vi hade passerat på väg upp till Uyuni.

I själva staden hände inte mycket, men landskapet runtomkring kännetecknas av blodröda, brutala sandberg. Vi hade planerat en ridtur, och för 400 kronor fick vi en sju timmars guidad tur med mat inkluderad.

Prisskillnaden mellan Bolivia och Argentina är helt otrolig. Bolivia använder 'Blue Dollar', precis som Argentina gjorde i stor utsträckning, så om man tar med sig dollar till landet blir priserna ännu mer förmånliga. Ridturen var minnesvärd, och även om jag blev oerhört trött i baken av så många timmar, ser jag ändå tillbaka på turen som en av årets höjdpunkter.

Därefter åkte vi över gränsen till Argentina och tog bussen till San Salvador de Jujuy. Sträckorna i området är inte långa, men landskapet förändras ändå dramatiskt på bara några timmars körning.

Från högplatån i Bolivia körde vi ner 1500 meter till vackra dalar och raviner med färggranna berg. Vi hyrde en bil i Jujuy, körde upp till Quebrada de Humahuaca och därefter vidare till Salinas Grandes, saltöknarna i Argentina.

Jag trodde att detta skulle bli en antiklimax efter en så stor upplevelse i Bolivia, men det stämde inte. Det finns mer att göra på de bolivianska slätterna, men i Argentina gör de omgivande bergen slätterna magiska.

Vi hade strålande väder, såg en oförglömlig solnedgång och körde till Salta under en klar stjärnhimmel.

Dagen efter var planen att köra till Cafayate – en liten stad omgiven av vingårdar fyra timmar utanför Salta. Jag har använt stora ord i detta resebrev, men jag har nästan inga ord för att beskriva landskapet mellan dessa två städer.

På väg hem stannade vi till vid en flod som slingrade sig genom dalen, och jag tänkte för mig själv att detta är den vackraste naturen jag någonsin har sett.

Själva staden var idyllisk i sin höstglans, men tyvärr hade vi inte tid att stanna över natten där.

I början skrev jag om vilka platser jag gärna rekommenderar i Argentina, men efter den här resan måste jag uppdatera listan. Det har tillkommit en ny förstaplats.