Från teori till praktik: Hållbarhet i Longo Mai

Hela bussresan satt jag och tittade ut genom fönstret medan vi körde upp genom landskapet. Utsikten blev otroligt fin ju högre upp vi kom.

När vi anlände till Longo Mai mötte vi Doña Edith, som tog emot oss med ett lugn som satte tonen för resten av resan. Hennes familj var bland de första fyra familjerna som kom till Longo Mai. På den tiden fanns det inga byggnader där, och de plockade frukt från skogen för att få mat.

Doña Edith berättade för oss om historien om Longo Mai, ett samhälle byggt på solidaritet, samarbete och ett alternativt sätt att organisera liv och arbete.

Det är inte bara en plats, utan ett projekt som handlar om att leva annorlunda. Longo Mai betyder långt liv, och deras huvudfokus är ett kooperativt sätt att leva.

Hela landet ägs av en organisation, så det är inte viktigt för invånarna att äga sitt eget hus eller område, men alla bidrar med något till gemenskapen.

Longo Mai etablerades i Costa Rica med hjälp av FN för att ta emot flyktingar från Nicaragua och El Salvador. Det var ett resultat av de många inbördeskrigen i Latinamerika på 1970- och 80-talet. Det finns flera Longo Mai-samhällen runt om i världen, och det första uppstod i Frankrike 1973.

Efter mötet med Doña Edith blev vi introducerade för våra värdfamiljer. Två och två studenter bodde tillsammans i varje familj, och hos dem fick vi också frukost, lunch och middag. Min värdfamilj kom till Longo Mai från El Salvador för tio år sedan.

De var väldigt trevliga och tillmötesgående, men den tioåriga flickan var lite uppgiven över att jag inte kunde så mycket spanska.

Det bästa med Longo Mai var hur lugnt det var och hur tryggt det kändes. Det var grönt överallt. Det verkade inte som att folk hade bråttom där. Familjen jag bodde hos hade höns i trädgården som de fick ägg från, och de odlade också olika växter och grönsaker.

I Longo Mai finns det både hus, gårdar och skog. Mitt i byn finns en flod där det är fint att bada. Vi gick dit för att svalka oss under lunchrasterna och fick träffa lokala barn som badade.

Den ursprungliga idén med Longo Mai var att hälften av skogsområdet skulle bevaras och hälften användas till produktion. Därför finns det idag skog och åkrar sida vid sida. En dag gick vi genom skogen för att besöka en sockerrörsplantage.

En annan dag var vi på en agroekologisk gård, Passiflora, där vi fick prata med bonden Wade. Han berättade mycket för oss om ekologiskt jordbruk och hur den stora industriella produktionen är skadlig för naturen, även om den är ekologisk.

På hans gård hade han otaliga olika växtarter, något som är mycket mer hållbart än det som är vanligt inom industriell produktion, nämligen att ha en stor åker med en enda specifik gröda. Wade praktiserar permakultur, vilket innebär att man bedriver jordbruk inspirerat av naturens egna mönster och inte slänger någonting.

Bananer han inte sålde använde han till att göra andra saker, eller så torkade han dem. Vi fick smaka på torkade bananer och de var riktigt goda.

Vi fick också besöka Guadalupe Urbina, en costaricansk artist. Jag blev väldigt inspirerad av henne. Inspirerad att leva mer i ett med naturen och vara mer självförsörjande.

Hon odlade allt möjligt i sin trädgård och gjorde både te och tvål av örterna. Det var något med sättet hon pratade om livet på som var uppfriskande. Det första hon sa när hon skulle berätta om sig själv var att hon är fantastisk.

Hon berättade om hur naturen inte bara är en resurs för henne, utan något hon lever tillsammans med. Hon flyttade till Longo Mai för att leva ett friare liv och uppmanade oss att leva långsammare.

Att få möta så många olika människor, höra deras berättelser och se hur de lever gjorde mig motiverad att lära mig mer om jordbruk och om hur människors liv påverkas av hur vi bedriver jordbruk.

Vi pratar ofta om hållbarhet som något stort och abstrakt, men här var det en del av vardagen. Inte som ett mål att uppnå, utan som en praktik och ett sätt att leva.

Bara tre dagar efter att vi kom hem från Longo Mai var vi ett gäng som reste till Santa Teresa. Det här var en resa vi hade planerat själva, eftersom vi hade hört att Santa Teresa är ett bra ställe för surfing och yoga.

Kontrasten blev väldigt stor. Från att ha bott i värdfamiljer i Longo Mai kom vi till en plats full av turister, med höga priser och västerländska restauranger. Många lokalbor har inte råd att bo i Santa Teresa längre, eftersom det är en så populär resedestination.

Jag är väldigt glad över att jag får uppleva flera sidor av Costa Rica genom studierna, i stället för att bara se turistställen som Santa Teresa. Resan till Longo Mai kommer jag att tänka på länge.