Bad i Naranjofloden och ”pura vida”-stämning

Bussen tog oss ut ur Quepos och bort från de vanliga turistområdena.

Efter att ha lämnat huvudvägen körde vi in på smala vägar omgivna av tät vegetation och jordbrukslandskap, innan vi kom fram till Rancho de Moiso, en familjeägd gård och verksamhet precis vid floden. Det här var ett ställe vi inte skulle ha hittat på egen hand, och just det gjorde besöket extra intressant.

När vi kom fram gick vi direkt ner till flodkanten för att bada. Vattnet här var mycket kallare än havet vi är vana vid i Quepos, så det var väldigt skönt att få svalka sig ordentligt. Man kunde flyta med strömmen i floden, och runt omkring oss var det grönt överallt.

Det var så fridfullt där, en plats där man lägger bort mobilen utan att tänka på det, och bara ligger och lyssnar på vattnet, fåglarna och människorna som badar.

”Pura vida” (rent liv) är ett uttryck man hör överallt i Costa Rica. Det används både som ”hej”, ”hej då”, ”hur är läget?”, ”tack” och mer, men är också ett slags motto för livsstilen här.

Det handlar om att vara närvarande i stunden. Vid floden kände jag verkligen den här känslan. Vi hade gott om tid att bara njuta av naturen, maten och varandras sällskap.

Den här känslan förstärktes också av att vi var på besök hos en familj, inte på en strömlinjeformad turistattraktion. Saker och ting fick ha sitt eget tempo, och det kändes helt naturligt.

Att sitta vid floden efteråt, fortfarande lite blöt i håret och med ljudet av naturen omkring oss, gav en känsla av ro som är svår att planera sig fram till, men som kanske är just det som ”pura vida” försöker uttrycka.

Till lunch fick vi casado, en rätt som jag redan har blivit väldigt förtjust i. Det är en klassisk costaricansk rätt med ris, bönor, kött och grönsaker.

En höjdpunkt under dagen var att vi också fick vara med och göra tortillas. Alla gjorde sin egen tortilla, och de blev väldigt goda! Efter maten hade vi, lite oväntat, karaoke. Jag hade inte föreställt mig att det här var en typisk plats för att sjunga karaoke, men stämningen blev verkligen på topp, med sång och dans ute i naturen.

Landskapet runt Naranjo är typiskt för den här delen av Costa Rica, där floder rinner från bergen genom tät regnskog och vidare genom jordbruksområden.

Här fick vi en inblick i hur naturen inte bara är något man ”besöker”, utan något som utgör grunden för vardagsliv, arbete och lokal ekonomi.

På föreläsningen dagen innan lärde vi oss om hur Costa Rica arbetar aktivt för att bevara sin natur.

I den här delen av landet har flera älvar skyddats från utbyggnad av vattenkraft, för att bevara ekosystemen och den betydelse de har för lokalsamhällena. När vi satt där vid älven kändes det här inte som abstrakt miljöpolitik, utan som något mycket konkret och verkligt.

Den här dagen blev en fin introduktion till livet i Costa Rica, inte bara naturen, utan också människorna, tempot och ”pura vida”.

Det är lätt att tänka att man måste besöka de stora, mest kända sevärdheterna när man reser, men den här utflykten visade mig att de mest minnesvärda upplevelserna ofta är de enklare, de som kanske inte står med i guideboken.