En dag i mitt liv i Hoi An – och vad det kostar

I Hoi An börjar dagen tidigt. Redan klockan fem är folk igång med dagen. Jag däremot tar det lite lugnare.

Varje kväll säger jag till mig själv att jag inte ska snooza, men jag slutar oftast med att stiga upp först efter tredje larmet. När jag äntligen har kommit upp och ut genom dörren är det bara att hoppa på cykeln och starta dagen.

Runt omkring mig susar scootrar förbi, och längs trottoarerna säljs kaffe, Bahn mi och andra frukostmål till skolbarn i uniform.

En av de saker jag gillar mest med att cykla till skolan är att se hur staden vaknar till liv. Varje morgon cyklar jag tidigare till skolan för att ha tid att cykla nya vägar, titta på stadslivet, och kanske viktigast av allt: leta efter det bästa kaffet och Bahn mi-en i Hoi An.

Jag slutar ofta med att köpa en Bahn Mi för 25 000 VND (ungefär tio norska kronor) och en salt kaffe för samma pris.

Idag, medan jag balanserar kaffet på styret och Bahn Mi i cykelkorgen, tänker jag på hur billigt detta faktiskt är. För 20 kronor får jag både en fullständig frukost och kaffe, medan i Norge skulle samma summa knappt räcka till en bulle på bensinstationen.

Från klockan nio till elva har vi föreläsning på det lokala universitetet i Hoi An. Med fläktarna på full styrka och kaffet på bordet är vi redo att lära oss om utveckling.

Även om koncentrationen inte alltid är på topp, känns det vi lär oss om mycket relevant.

Särskilt eftersom vi faktiskt bor här i Vietnam, ett land som har haft en enorm utveckling de senaste decennierna. Jag försöker så gott jag kan att följa med i föreläsningarna, men om jag ska vara ärlig räknar jag ibland ner till lunchen på Balance Café också.

Efter föreläsningen cyklar vi till Balance Café, där lunchen serveras, för att kolla in vad som finns på dagens buffé.

Varje dag är en liten överraskning. Ingen vet vad som väntar, men alla har sina favoriter de hoppas ska dyka upp.

Oavsett vad som serveras hittar alla något de gillar, och som gör oss mätta före seminariet på eftermiddagen. Lunchen är dagens samlingspunkt där vi ofta slutar med att sitta bredvid olika personer varje dag och ha olika samtal varje dag.

Jag tror jag kan tala för alla när jag säger att detta är en av höjdpunkterna i skoldagen då alla är samlade och vi äter god mat.

Efter en kort paus (och matkoma) har vi seminarier i mindre grupper. Här går vi igenom veckans teman, diskuterar och får förklarat det vi inte riktigt har förstått. Det är en trygg plats för lärande, som känns mer som ett samtal än en föreläsning.

Efter seminariet tar jag en powernap, som ofta blir lite längre än planerat.

När jag vaknar igen tar jag på mig löparskorna och börjar vandra genom gamla stan. Här strövar jag omkring lite och köper ett par Taiyaki för ungefär fem norska kronor. Taiyaki är en stekt deg som nästan påminner lite om våffla med olika fyllningar inuti, formad som en fisk.

Efter att ha vandrat genom gamla stan en stund, styr jag kosan mot fotbollsplanen. Här spelar Kulturstudier-laget mot ett lokalt lag.

Genom hela denna matchen är det jämnt, men i sista minuten gör Kulturstudier-laget mål och det slutar med seger! Stämningen efteråt var god, och det firades med öl!

Efter matchen hoppade jag på en Grab (Asiens motsvarighet till Uber) för att hinna till gemensam middag. Resan kostade runt sju norska kronor, och jag kom precis i tid till middagen.

När jag kom var det redan en stor grupp som hade kommit. När ungefär 40 studenter samlas är det självklart att ljudnivån blir hög, men stämningen är alltid god.

Samtalen flyger mellan borden, och det är alltid mycket skratt och glädje.

Dagen idag kostade mig runt 65 norska kronor, något som jag inte skulle säga är det värsta för att vara en hel dag med mat, studier, skratt och nya upplevelser. På helgerna spenderar vi gärna lite mer pengar, men det är fortfarande mycket överkomligt att leva här.

För att summera – en helt vanlig dag i Hoi An är allt annat än tråkig. Billig, varm och full av liv och skratt. Och det är just det som gör varje dag här speciell.