Mitt första möte med Hoi An

Nu känner jag äntligen att jag börjar landa lite och komma till ro med en ny rutin. Här är några tankar och observationer om Hoi An efter min första vecka i staden.

Något av det som har känts ovant med att komma hit är trafiken. Även om trafiken i Hoi An inte är i närheten av lika kaotisk som i större vietnamesiska städer som Hanoi och Ho Chi Minh-staden, kan den ändå upplevas som intensiv.

Det är ett konstant tutande och det känns som en total avsaknad av regler. Om du ska korsa vägen är det ingen idé att vänta på att någon ska stanna för dig – då kommer du ingenstans.

Jag som är van vid den norska trafiksituationen har alltså varit tvungen att anpassa mig till det nya systemet. Men det har gått mycket snabbare än jag var rädd att det skulle göra de första dagarna!

Redan efter en vecka känner jag mig trygg när jag cyklar till skolan, och jag får inte längre hög puls varje gång jag korsar vägen.

Något annat jag snabbt har lagt märke till är hur billigt det är att leva här. Det gäller särskilt mat på kaféer och lokala matställen, men också tjänster som Grab (taxi), massage och att få skräddarsydda kläder.

En middag kostar till exempel ofta runt 25 norska kronor, vilket gör att vi kan äta ute med gott samvete varje dag.

Att få skräddarsydda kläder varierar i pris beroende på vad du vill göra, vilken skräddare du går till och hur bra du är på att pruta. Oavsett är det mycket billigare än det skulle ha varit i Norge, och något man nästan är tvungen att göra när man besöker Hoi An.

Att det är så pass billigt att leva här gör att man kan unna sig saker man sällan gör i Norge, och samtidigt hålla sig inom studentbudgeten.

En annan sak som är väldigt fin med Hoi An är hur lättillgängligt allting är. Staden är inte så stor, så du kan i princip gå eller cykla vart som helst.

De flesta studenterna köpte cykel första dagen vi var här, vilket är väldigt praktiskt för att ta sig till skolan eller stranden. Dessutom är Grab alltid lättillgängligt om man vill ta sig någonstans snabbt.

Även om staden inte är så stor har den ett enormt utbud av kaféer och restauranger. Oavsett vart du går finns det alltid flera ställen att få tag på mat och dryck alldeles i närheten.

Man kan hitta allt från lokala nudelsoppor som serveras på plaststolar vid vägkanten till trendiga kaféer med smoothie bowls och iskaffe. Så här i början känns utbudet nästan överväldigande, och det är inte så lätt att veta vart man borde gå. Jag ser fram emot att testa så många ställen som möjligt och hitta mina egna favoriter.

Något annat som är svårt att inte lägga märke till är att vietnameser älskar karaoke. Jag var medveten om att karaoke är en större grej i Vietnam än i Norge, men det visar sig att kontrasten är tydligare än jag hade föreställt mig.

Här är det socialt accepterat att sjunga karaoke när som helst, även tidigt på morgonen, med mikrofon och högtalare på högsta volym. Det låter kanske jobbigt, men än så länge ser jag det bara som en rolig kulturskillnad, och jag tycker att det bidrar till den goda stämningen i staden.

På det hela taget har jag fått ett otroligt bra intryck av Hoi An efter den första veckan. Det är mycket som är annorlunda än hemma, men det börjar redan kännas mer bekant. Jag är nyfiken på vad de kommande veckorna kommer att föra med sig!