I Argentina är fotboll en religion

Jag spelade fotboll när jag var barn och älskade det, men jag har aldrig lyckats intressera mig för en fotbollsmatch i hela mitt liv, trots hur många jag har sett med min fotbollstokiga pappa. Så var det för mig – ända tills jag gick på fotbollsmatch i Argentina.

Stämningen var livlig, med en arena så utsåld att vi stod som packade sillar allra högst upp i trappan.

Vi hade nämligen lyckats få tag på biljetter till det som troligen skulle bli ikonen Lionel Messis sista landskamp i sitt hemland. Messi kommer nämligen att sluta spela landslagsfotboll efter nästa VM.

Fotboll är som en religion i Argentina. Det säger en hel del, eftersom väldigt många argentinare är ganska religiösa. Katolicismen är den största religionen i landet, och dess ikonografi har smittat av sig på ”fotbollsreligionen”.

Överallt i Buenos Aires hittar du väggmålningar av Lionel Messi och Diego Maradona. Dessa fotbollshjältar tävlar om att vara själva fotbollsguden här.

De representerar varsin generation, och det är nog Maradona som är den allra viktigaste. Men båda har upplevt att bli världsmästare för Argentina, både som lagkapten och skyttekung.

Den stora skillnaden mellan de två är att Messi har spelat hela sin karriär i Europa, och numera i USA, medan Maradona hade flera år i den argentinska ligan innan han försvann till Europa.

Detta gör nog att argentinare håller Maradona allra högst bland sina fotbollsgudar.

Matchen vi såg var mellan Argentina och Venezuela. Detta var en officiell kvalmatch till fotbolls-VM som äger rum i sommar i USA, Kanada och Mexiko.

Argentina ledde sin grupp klart och var egentligen redan kvalificerat, men det var otroligt spännande att se matchen ändå.

Argentina vann med 4–0 och Messi gjorde två mål. Vi som var där kan berätta om det resten av livet, att vi var på plats och såg Messis sista landskamp och mål för Argentina på hemmaplan.

Förutom att ha (haft) några av världens bästa spelare har Argentina också ett av världens största derbyn.

Rivaliteten mellan två av klubbarna i Buenos Aires – Boca Juniors och River Plate – är så intensiv att vi blev rådda att inte bära fotbollströjor i fel kvarter.

Under vår vistelse hann vi också se ”El superclásico” – matchen mellan Boca och River – på en fotbollspub.

Vi hade redan valt lag: Boca Juniors, som representerar arbetarna och invandrarna och som låg närmast där vi bodde. Iförda Boca-tröjor hejade vi som äkta porteños, och till vår glädje vann Boca Juniors med 2–0.

Så var det inte när vi fick tag på biljetter till ”La Bombonera” – Bocas stadion. Vi betalade dyrt för biljetterna som vi fick genom en webbplats som vidareförsäljer biljetter.

Fansen är nämligen så die-hard att du inte kan få tillgång till biljetter utan ett betalt medlemskap under en längre tid. Då kan du få biljetter gratis och sälja dem vidare för tusentals kronor.

De hängivna fansen är inte särskilt förtjusta i att folk utifrån kommer på matcherna, och därför måste du träffa en person som ger dig biljetterna, men du får aldrig berätta för någon annan hur du fick tag på dem.

För dem som verkligen vill uppleva den argentinska fotbollskulturen skulle jag rekommendera ett besök i stadsdelen La Boca.

Här håller klubben Boca Juniors till. Det här var Maradonas klubb under två perioder, först 1981 och sedan en vända till från 1995 till 97. Han blev ligamästare med klubben under den första perioden.

Innan vi gick på Boca-matchen åkte vi tillsammans som en grupp till La Boca, ett kvarter skapat av invandrare som slog sig ner i detta hamnområde som fortfarande är bebott av invandrare och arbetare.

La Boca är en märklig blandning av autentiskt och extremt turistigt. Det är ändå ett underbart område, och långt ifrån lugnt om man besöker det på matchdag.

Vi klämde in oss på en bar och åt ”choripan” – utsökt argentinsk streetfood som består av en salt chorizokorv i bröd med chimichurri ovanpå, och drack argentinsk öl medan vi sjöng och ropade i matchstämningen.

Överallt var folk klädda i de blå och gula Boca-tröjorna. Färgerna på tröjorna kommer från den svenska flaggan.

Det sägs att när de första invånarna i kvarteret anlände till hamnområdet ville de starta ett fotbollslag, och de bestämde att de skulle välja samma färger som flaggan på den första båt som passerade.

Det råkade vara en svensk flagga, och när vi kom in på arenan stod folk och viftade med vårt grannlands flagga.

Det var konstant hejande, och vi märkte inte ens när det andra laget gjorde mål, eftersom fansen fortsatte att sjunga som om det aldrig hade hänt.

Tyvärr förlorade hemmalaget med 2–1, men det tog inte ner stämningen hos fansen, som sjöng för full hals och stod raka i ryggen hela vägen ut. Om du vill ha ännu mer intensiva fans har Buenos Aires ett annat känt lag, Racing Club, som är känt för de allra galnaste fansen i världen.

Att gå på fotbollsmatch i Argentina som utlänning är definitivt dyrt, men en upplevelse för livet.

Om du ändå inte vill lägga dina pengar på biljetter skulle jag rekommendera att du letar upp en bar i La Boca, sätter dig ner och tar in stämningen.

Det är underhållande att se hur fotbollsgalna argentinare kan bli, oavsett om matchen inte intresserar dig. Det var lika höga rop på arenan som på baren, och vi försökte hänga med.

Jag tycker egentligen att alla som kommer på besök till Argentina bör uppleva fotbollskulturen. Det är ett måste.

Jag är glad att jag har fått vara med om de här upplevelserna och jag kommer att heja på Argentina när det är VM i sommar, och säkert nästa gång det är VM också!