Första helgutflykten i Nepal

Förutom att ha påbörjat studierna och kommit igång med vardagen här i Pokhara, har vi varit på vår första fälttur och haft vår första helg med trekking. Jag tänkte ta med er på vår första helg här, fylld med en massa nya intryck och upplevelser.

Redan i slutet av den första veckan här i Nepal åkte vi på en övernattningsutflykt tillsammans till Lwang.

Det är en liten by ungefär en timmes bilresa från Pokhara. Vi tog bussen dit allihop, och resan upp var ett äventyr i sig själv. Vägarna slingrar sig längs branta bergssidor, gropiga och smala.

I Lwang fick vi komma närmare den nepalesiska kulturen och fick bland annat vara med och göra ghee, som är en sorts smör som används mycket i matlagning här. Dessutom gick vi en promenad på teplantagen i staden och fick smaka på det lokala teet som odlades i byn.

Det är otroligt spännande att komma så nära en ny kultur, och vi fick möjlighet att prata med de lokala invånarna och få en inblick i deras vardag.

Dessutom var resan ett perfekt tillfälle att lära känna varandra bättre som grupp. Det är få saker som skapar så bra stämning som att sitta runt elden och grilla s’mores och bananer med choklad, med allsång hela kvällen.

Nu på vintern är det mycket dimma här i Nepal, så vi hade fortfarande inte sett så mycket av bergen runt Pokhara.

Efter att ha övernattat i Lwang vaknade vi däremot upp till klart väder, och utsikten från byn var helt fantastisk! Det var helt magiskt att vakna och gå ut på terrassen och se de snötäckta bergstopparna som hade legat bakom molnen hela tiden.

Efter frukost i Lwang gav sig en stor grupp studenter av på vår första tur i bergen. Vi hade fått tips om att det fanns en led som var en bra introduktion till trekking och som inte tog mer än ett par dagar.

Toppen vi gick till heter Khumai Dada och är en av många vandringar i närheten av Pokhara där man kan få en fin utsikt över Annapurnabergen.

Toppen av Khumai Dada ligger på 3245 meter, vilket låter högt ur ett norskt perspektiv, men som i nepalesiska ögon bara är barnlek. Vi fick faktiskt höra av guiden att detta inte var Himalaya, utan bara ”the countryside”, något vi kanske var lite, lite besvikna över.

Även om vi insåg att vi inte skulle upp på högfjället, var det fortfarande många höjdmeter som skulle bestigas, så det var bara att fortsätta gå.

Vi tillbringade två dagar på vägen upp till toppen, med ganska lagom dagsetapper. Benen får ändå jobba hårt, för leden består i stort sett bara av trappor!

När vi kom upp på lördagskvällen var det fortfarande omöjligt att se någonting av utsikten på grund av dimman, men vi höll tummarna för att den skulle lätta under natten.

Efter många omgångar med kortspel och allsång (våra guider blev nog lite ställda när vi körde ”Alle fugler små de er” i kanon för tredje gången i rad) var det bara att gå och lägga sig, för vi skulle upp tidigt för att hinna se soluppgången.

När alarmet gick klockan 06.00 på söndagsmorgonen var det inte så lockande att kliva upp ur sängen, för det är ju trots allt vinter, och även om temperaturen i Pokhara liknar en norsk sommar är det minusgrader så högt uppe.

Men vi tog på oss allt vi hade och gick ut genom dörren, och kylan var snart glömd. Utanför möttes vi av den mest otroliga utsikt jag har sett i hela mitt liv!

Vi kunde se nästan hela Annapurna-kedjan, Fishtail och Manaslu, som är världens åttonde högsta berg. Soluppgången mellan bergen var också helt fantastisk!

Under resan bodde och åt vi på tehuset. Dessa påminner faktiskt ganska mycket om de norska DNT-stugorna.

Den enda skillnaden är kanske utbudet av mat. Det går i stort sett mest i Dhal Bhat, Nepals nationalrätt, som består av linser, ris och lite annat tillbehör.

Dhal Bhat är i grunden väldigt gott, men efter att ha ätit den här rätten sju gånger i rad var vi alla ganska redo för något lite annorlunda. Då var det inte fel att få höra att det hade beställts pizza tills vi kom hem på söndagen.

Väl framme i Pokhara igen var vi alla mycket nöjda med resan, även om benen var ganska förstörda efter 2000 höjdmeter med trappor nedför igen på söndagen.

Det var verkligen trevligt att göra en sådan här typ av resa med nya studiekamrater, och det förde oss väldigt nära varandra.

Jag är supernöjd efter första veckan och ser fram emot resten!