Jag trodde att jag var förberedd på Buenos Aires

Jag valde att resa till Buenos Aires fem dagar före den flygresa som Kulturstudier föreslog.

Det innebar att jag fick några dagar ensam i staden innan resten kom, och kanske var det precis vad jag behövde för att få den första riktiga känslan av hur det är att vara långt hemifrån – på en ny kontinent.

Den första dagen skulle jag egentligen bara hitta ett ställe där jag kunde köpa ett SIM-kort. En ganska enkel uppgift hemma i Norge. I gigantiska Buenos Aires, utan mobildata, kändes det plötsligt som en liten expedition.

När jag äntligen hade fått SIM-kortet på plats försvann mycket av stressen. Samtidigt började jag upptäcka något annat: Jag skulle inte klara mig med enbart engelska.

Spanska i verkligheten

Jag hade nog föreställt mig att jag skulle kunna ta mig igenom de första dagarna med lite engelska, kroppsspråk och den lilla spanska jag kunde sedan tidigare. Det har visat sig vara mer utmanande än jag hade trott.

Det märkte jag särskilt i mataffären.

Jag stod i kassan när kassörskan började ställa flera frågor till mig på spanska. Jag förstod inte riktigt vad hon frågade om och blev ganska överväldigad.

Lyckligtvis stod det en äldre argentinsk dam i närheten som kunde lite engelska, och hon hjälpte mig genom situationen.

Det som först kändes som ett ganska stressigt ögonblick slutade med att bli ett av de trevligaste mötena jag har haft hittills.

Efteråt stod vi kvar utanför mataffären och pratade. Hon berättade bland annat lite om vad jag borde vara försiktig med i staden – som att inte gå omkring med telefonen synlig på gatan.

Hon bodde alldeles i närheten, så jag följde henne hem. Där fick jag träffa hennes son, som kunde bättre engelska.

Innan vi skildes åt bytte vi telefonnummer och gjorde upp en lös plan om att träffas över en kaffe. Då kan hon öva på sin engelska, medan jag får öva på min spanska.

Det är kanske något av det finaste med att komma ensam till ett nytt land. Man blir tvungen att lösa små problem själv, och ibland måste man våga prata med människor även om man inte riktigt vet vad man ska säga.

I gengäld kan man få möten som man aldrig skulle ha fått på hemmaplan.

Det är skillnad på att besöka och att bo i en stad

Efter bara en vecka har jag också börjat lägga märke till små kulturskillnader som jag inte nödvändigtvis hade tänkt på innan jag kom hit.

Buenos Aires känns på många sätt bekant. Staden har gamla byggnader, kaféer i nästan varje hörn och många drag som påminner om europeiska storstäder. Samtidigt finns det gott om saker som påminner mig om att jag befinner mig långt hemifrån.

En av de tydligaste skillnaderna är dygnsrytmen.

I Norge är jag van vid att middagen äger rum ungefär vid samma tid varje dag. Här är det en helt annan rytm.

Flera restauranger stänger några timmar på eftermiddagen innan de öppnar igen på kvällen, och det är vanligt att äta middag mycket senare än jag är van vid.

Hittills har jag antingen fått restaurangerna nästan helt för mig själv eftersom jag har varit ute så tidigt, eller så har jag dykt upp när de har varit stängda.

Det ska bli spännande att se om jag sitter hemma i Norge om några månader och tycker att klockan 23.00 är en helt naturlig tid att äta middag!

En stad jag fortfarande försöker förstå

Något av det jag gillar bäst med den första veckan är att jag hela tiden upptäcker nya saker.

En tur till affären är inte bara en tur till affären. Det kan bli en språklig utmaning. Ett samtal med en främling kan leda till en ny bekantskap. Och en helt vanlig middag kan plötsligt få mig att inse att jag har ett ganska norskt förhållande till klockan.

Jag tror också att det är något annat som händer när man reser ensam: Man blir mer medveten om sina egna vanor.

När allt omkring dig fungerar på ett lite annorlunda sätt lägger du märke till sådant som du vanligtvis aldrig tänker på hemma. Hur människor pratar med varandra. När de äter. Hur mycket spanska du faktiskt förstår när någon pratar snabbt.

Och hur mycket du själv är villig att försöka när du inte har möjlighet att dra dig tillbaka till det välbekanta.

Nu har jag bara varit här i en vecka, och jag vet redan att jag kommer att lära mig mycket mer än jag hade föreställt mig.

Jag har fortfarande mycket att vänja mig vid, och jag kommer helt säkert att göra många fler språkfel innan terminen är över. Men kanske är det just därför jag valde att resa hit.

Man kan läsa hur mycket man vill om Argentina i förväg. Man kan planera, packa och förbereda sig, men vissa saker måste man helt enkelt uppleva själv.

Jag är därför ganska spänd på hur Buenos Aires kommer att kännas när jag har varit här i en månad – och hur mycket mer spanska jag vågar prata då!