Google vet mycket, de lokala vet mest

Den här långhelgen ordnade Kulturstudier transport till Santa Teresa för oss som studerar i Costa Rica. Det innebar att vi slapp samordna bussbyten, färjetider och kunde undvika stress på vägen till det världsberömda paradiset.

Allt vi behövde göra var att sätta oss på bussen och koppla av i några timmar, innan vi ”plötsligt” var framme.

När vi hade kommit fram var resten upp till oss – schemat var helt öppet och möjligheterna många. Det enda jag visste var att vågorna som Santa Teresa är känd för måste utnyttjas.

När det kom till resten av helgen var jag lite mer osäker. Tidigare har jag använt Instagram, Google och TikTok som reseguider, men den här gången ville jag göra det lite annorlunda.

Därför tänkte jag: vem känner väl staden bättre än de som bor där? Med den tanken var planen klar: de lokala skulle bestämma helgens aktiviteter. Som en extra utmaning skulle all kommunikation med de lokala ske på spanska.

Det visade sig bli en förvånansvärt enkel uppgift, eftersom våra Airbnb-värdar var mycket väl bekanta med staden.

De kunde ordna surflektioner, hjälpa oss att boka transport och ge tips om dolda pärlor i staden. På så sätt var vi snabbt igång, och plötsligt hade tio av oss som reste planerat en surflektion klockan 14.00 nästa dag.

Förväntansfulla inför att utforska staden vaknade vi tidigt nästa morgon. Innan surftimmen tillbringade vi några timmar med att sitta på stranden och titta på surfarna i vattnet – fullt medvetna om att det snart skulle vara vi.

Själv var jag ganska spänd. Jag surfade en hel del när jag var på utbyte i Spanien, men det börjar bli en del år sedan, och jag var nyfiken på om färdigheterna hade hållit i sig. Som tur var försvann nerverna snabbt när lektionen började.

Efter en kort stund stod (nästan) alla på brädorna och kastade shaka-tecken till varandra, innan vi föll pladask i vattnet. Jag tror trots allt att vi gjorde det ganska bra, för efter lektionen blev vi belönade med varsin färsk kokosnöt med kokosvatten från instruktörerna. Mer pura vida än så blir det inte!

Nästa dag skulle vi utforska Montezuma-fallet. Den 30 minuter långa bussresan var skumpig, men trots åksjuka och brist på luftkonditionering kom vi fram säkert.

Efter en liten promenad i djungeln kom vi fram till vattenfallet. Vattnet var uppfriskande svalt jämfört med det varma havet – precis vad vi behövde i hettan. Vad som skulle hända härnäst var fortfarande oklart.

Som tur var träffade vi en smyckesmakare som hade bott i området i många år, precis vid vattenfallet. Naturligtvis fick han bestämma nästa punkt på planen: resan skulle gå vidare till Playa Las Manchas.

En 30 minuters promenad senare var vi framme. Stranden såg ut att vara tagen direkt ur ett vykort och hade allt man kunde drömma om.

Blått kristallklart vatten, vit sand, små klippor med tidvattenpooler och palmer. Där låg vi på stranden och i vattnet ända tills det var dags att återvända till Santa Teresa.

Efter helgen var minnesboken full och spanskakunskaperna ännu lite bättre!