Fyra flitiga Kulturstudenter på stranden

Den vackra stranden Las Penitas ligger cirka 30 minuter från universitetet och bostäderna i staden.

Här kan du ta med dig dina böcker för att läsa i skuggan av palmerna, och fylla dina pauser med surfing, strandakrobatik och jogging i den blöta sanden, eller kanske bara jobba på din solbränna samtidigt som du hinner ikapp lite välbehövlig sömn.

Magnus (20) om att få vänner Magnus Westbye kommer från Asker, som han själv beskriver som det förmodligen mest barnvänliga hörnet av Östnorge.

"Här sprang jag mest runt och lekte i alla väl stoppade klätterställningar med mina vänner. Som epicentrum för goda värderingar var idrott det jag sysslade med från det att jag fick möjlighet att börja, ända tills jag inte längre hade möjlighet att fortsätta."

När jag kom upp i tonåren ersattes en passion för ishockey gradvis av en glädje i böcker och musik. När jag gick ut gymnasiet tog jag bussen tre timmar västerut och gick av i Seljord.

Här gick jag på folkhögskola, där vi skärmflygade och var högt och lågt i fjällen med olika hjälpmedel, vare sig det var skidor, snöskor, cyklar eller de gamla goda pjäxorna. — Det var i alla fall ett jättebra år som ett år på folkhögskola brukar vara.

Under det senaste året funderade Magnus fruktansvärt på vad han skulle göra, men att han hamnade här i Centralamerika beskriver han som en ren slump. "Att utforska ett land så avlägset att man måste erkänna att man knappt visste var det var, genom att studera språket har visat sig vara ett väldigt coolt koncept. Att bo här har visat sig vara en varm kombination av folkhögskola och gymnasieskola."

Att få vänner bland de andra norska eleverna går som en smäll. Man bor nära varandra, är tillsammans varje dag och upplever så mycket nytt tillsammans att de band som knyts snabbt och bra.

Det är klart att man är lite orolig innan man flyger till andra sidan jorden ensam, men som kollektiv var vi alla nervösa, så att få prata och lära känna varandra och vara med kunde inte ha tagit mer än en halvtimme innan vi var igång.

Det är tydligt att den kulturella skillnaden blir uppenbar när du är ute på gatorna och jobbar dig upp till lokalbefolkningen för att få lite riktig spanskträning. Det ska sägas att det nicaraguanska folket verkligen är ett tålamod.

De låter oss försöka (och misslyckas mycket) tills vi äntligen når någon form av överenskommelse. Människorna här är engagerade och passionerade, och att komma för att chatta med dem är sällan ett problem, vare sig det är i snabbköpet, på stranden eller på en bar.”

Kathrine (24) om att bo i León Kathrine Adelheid Jørgensen från Bergen har precis avslutat tre års studier i ekonomi och juridik i Köpenhamn, där den viktigaste lärdomen är att hon vill ta livet i en helt annan riktning än den kommersiella affärsvärld hon själv kände att hon var på kollisionskurs med.

"Min dröm är att arbeta för att göra världen till en bättre plats: jag vill lära mig vad jag kan om mänskliga rättigheter och utveckling i utvecklingsländer."

Tankeprocessen jag gick igenom innan jag kom hit ägde rum i Asien. För vad gör du egentligen när alla dina studiekompisar fortsätter till sin magisterexamen, samtidigt som du själv vill bryta dig loss?

Mitt svar är och var att resa. Här gör jag precis det jag alltid drömt om att göra – och undrar varför jag inte gjorde just detta förut: jag "lever i" den unika möjligheten att få en annan kultur under huden, och kommer lite närmare att förstå hur saker och ting verkligen fungerar i den här delen av världen, som är så lik och annorlunda än vår egen. Jag får "resa djupare", uppleva nicaraguanernas råa värme och mänsklighet.

Nicaraguanerna närmast mig är "pappa" Roger, "mamma" Sonja och "lillebror" Pedro. Min bostadsort här i León är Hostel Monkey Republic som jag delar med ca. 30 andra studenter från Kulturvetenskap.

Inklusive Roger och Sonja (som gör ett fantastiskt jobb med att hålla koll på mig och mina studiekamrater) bor det 4 olika nationaliteter under samma tak.

Vi är ett bra gäng olika personligheter som skiljer oss från varandra genom att vi pratar olika dialekter, är i olika åldrar och har utbildningsbakgrund som varierar så mycket att vi kan skryta med att erbjuda minst en hantverkare, ingenjör, marknadsförare, jurist, ekonom, speciallärare och sist men inte minst en bra samling av resursstarka förstagångselever som precis har avslutat gymnasiet.

Här finns naturligtvis en bra kombination av både A- och B-personer och det syns kanske mest när frukosten serveras mellan klockan 10 och 22. 06:30 och 07:30.

En del ringer på dörren på väg hem från morgonträningen på gymmet, medan andra rullar upp ur sängen med sömn i ögonen – alla är ändå tacksamma för att kökets duktiga kockar lagar en god och varierad frukost.

Kl 12 är glädjen lika stor, när köket serverar lunch till alla 50+ elever. Både vi på Monkey, de 13 studenterna på Casa Blanca (kulturvetenskapens andra vandrarhem) och studenterna som bor i lägenhet eller med familjer samlas runt borden och samlar energi till eftermiddagslektionerna.

På både Monkey och Casa Blanca bor de flesta i trebäddsrum, ett par i dubbelrum och några i enkelrum. Våra gemensamma utrymmen är stora, så de flesta föredrar att koppla av i de många hängmattorna, läsa i arbetsrummet eller spela biljard.

Ljuset släcks klockan 22 – och det blir tydligt att språkinlärning och kulturintryck tar ut sin rätt på oss, då det är helt tyst och alla gör sig redo för en ny dag med mycket lärande."

Christine (19) om skollivet i León Christine Høyem från Trondheim, tuff som hon är, valde att resa direkt från sina slutprov och sommarlov hela vägen till Nicaragua för att lära sig spanska.

Studenternas vardag på Kulturstudier är väldigt annorlunda än vad jag är van vid hemma! I princip har vi skola från 8-17 varje dag, men med några luckor däremellan, där vi förväntas göra läxor.

Vi har tre olika spanska ämnen; I Redaccion ska vi träna på att skriva, i Conferencia ligger huvudfokus på grammatik och i Grupo är vi grupper om 5 där vi verkligen får träna på vår spanska muntligt. Vi placerade dessa grupper efter nivå, så att det är lättare för alla att vara aktiva och chatta.

Vi kommer att ha prov i alla tre spanska ämnen i slutet av terminen och lärarna försöker organisera undervisningen så att vi är så väl förberedda för dessa som möjligt. Något som är annorlunda än på universitetet i Norge är att vi har läxor varje timme.

Dessa är ofta nödvändiga att göra för att kunna följa undervisningen i nästa lektion. Detta är ett bra sätt att arbeta stadigt under hela terminen.

I Latinamerikastudier har vi seminarier och föreläsningar. I detta ämne är vi indelade i tre seminariegrupper där vi diskuterar föregående föreläsning och pratar om aktuella ämnen. Detta ämne är ett ganska tungt läsämne, och vi har många artiklar att läsa. För att göra det lättare att ta sig igenom kursplanen håller ett par studenter presentationer om veckans artiklar i seminariegrupperna.

På så sätt samarbetar vi kring läsning. I latinamerikanska studier har vi hemtenta, och vi har fått stor frihet att välja ämne, så att vi verkligen kan dyka in i något vi tycker är spännande.

Christine själv säger att hon trivs väldigt bra med att studera i Latinamerika, trots fullt schema och massor av läxor.

Helle (25) om sin fritid i Leon Helle Maarud Andersen från Trondheim har precis avslutat en civilingenjörsexamen vid universitetet i Stavanger. Hon kände sig dock inte riktigt redo för vuxenlivet och jobbsökandet och eftersom hon alltid varit fascinerad av det spanska språket och inte minst av den centralamerikanska kulturen bestämde hon sig för att resa till Nicaragua.

"Här kunde jag lära mig spanska, lära mig mer om latinamerikansk kultur och det fanns även stränder med surfmöjligheter. Efter att ha kommit till Nicaragua och León har jag inte ångrat mitt val att studera här en sekund. Vi har varit här i 8 veckor nu och tiden har nästan flugit iväg."

Mycket av dagen går förstås åt till undervisning och studier, men det finns fortfarande gott om tid att göra annat. Första veckan här nere började jag salsakurser med flera andra från mina studier. Vi får lektioner på det lokala kulturhuset där ett gäng duktiga dansare försöker lära oss rytmlösa skandinaver några salsasteg.

Det är inga problem att fylla upp dina dagar här i León. Veckorna går åt till att dansa, spela fotboll, titta på film eller bara koppla av på Monkey med till exempel en runda biljard. På helgerna kan du utforska vad resten av landet har att erbjuda eller så kan du hänga på strandhuset och träna på att surfa. Inte mycket tid att ha tråkigt här, med andra ord."