Första veckan i Costa Rica: Ett blött välkomnande

Några av studenterna vaknar långsamt och pysslar med sitt inne i huset. Andra sitter ute på vår bakgård och njuter av en blå himmel med mjölkvita moln och naturens orkester, som vaknar lika tidigt som solen går upp.

En sådan start på dagen gör det svårt att föreställa sig det extrema väderomslag som regnperioden ofelbart för med sig. Knappt tio timmar senare, när skoldagen är över, förvandlas trottoarerna på ett ögonblick till bäckar med strömmande vatten.

Vi måste tydligen alltid ta med oss paraplyet, oavsett hur fin dagen ser ut att bli när vi går hemifrån.

När jag slog igen resväskan för knappt en vecka sedan visste jag inte mycket om hur regnperioden faktiskt ter sig här i San Isidro. Kommer det att regna hela tiden, hela dagen?

Skulle vi få se solen, eller skulle molnen hindra alla strålar den sände åt vårt håll? Var det över huvud taget rätt av mig att resa till ett land känt för sol, bad och surfing utanför sommarsäsongen?

Men den mystiska regnperioden var också något som gjorde Costa Rica till ett väldigt spännande land att besöka på hösten. Som tjej från Trøndelag är jag i allmänhet väl härdad mot regn, men här hoppades jag få uppleva regnskurar av en helt annan karaktär och kaliber än jag är van vid.

Det som definitivt har fascinerat mig allra mest är den stora kontrasten mellan vädret vid olika tidpunkter under dagen.

Hittills har väderprognosen alltid visat att regnet skulle falla oavbrutet nästan varje timme. Ändå har varje morgon faktiskt varit precis som jag beskrev tidigare: torr och lugn.

På söndagen, till exempel (som var vår första hela dag efter resan), vaknade vi till solsken och blev väldigt osäkra på hur vi skulle klä oss. Vi blev inte mindre osäkra när Raquel, Kulturstudiers manager i Costa Rica, bad oss att packa både bikini och regnjackor till välkomstmötet.

Vädret var milt och fint under hela bussresan till mötesplatsen, som var ett litet lokalt hotell. Den blå himlen höll i sig under förmiddagen.

Senare satt vi och åt en typisk costaricansk lunch med ris, bönor och kyckling. Och plötsligt började det ösregna! Regndropparna smattrade mot taket ovanför oss.

Det tog inte många minuter innan hela marken var översvämmad. Vi stod under taket på restaurangen och tittade på de tropiska växterna som glänste i regnet.

Överallt där man går i San Isidro ser vi det grönaste gräset och de vackraste buskarna. De har helt andra växter och arter som jag aldrig har sett i Norge eller Europa.

Blommorna på träden slår ut mot oss längs gatorna. Enorma kaktusar och fruktväxter sträcker sig uppför husväggarna och fyller trädgårdarna framför alla hus. Och överallt finns det vackra, gröna växter med stora blad och exotiska frukter!

Regnperioden gör hösten till den kanske visuellt vackraste tiden på året att vara här. Efter lunchen bestämde sig gruppen till slut för att använda resten av vår lediga tid till att utforska ett närliggande köpcentrum. Vi fick låta bikinierna och badshortsen ligga och ta fram våra paraplyer och regnjackor i stället.

Skillnaden mellan morgnarna och eftermiddagarna kan verkligen kännas överväldigande, och vi befinner oss uppenbarligen inte i det somriga klimat som många förknippar med en semesterresa till Costa Rica. Men det som är så härligt med regnet här nere, som vi har fått erfara, är att luften fortfarande är varm och fuktig.

När vi går hem efter skoldagen kan vi ha på oss shorts och T-shirt som vi har haft på oss hela skoldagen. Varje morgon avger solen en värme som stannar kvar i den mycket fuktiga luften under resten av dagen.

För det mesta är himlen beströdd med lätta moln, och vi kan vara ute i vår trädgård länge varje kväll utan att frysa. Det allra viktigaste att komma ihåg är att paraplyet måste packas med oavsett vart man är på väg, så att man slipper överraskas av en varm men ofrivillig dusch.

Jag tycker snarare att det är något roligt med dessa oförutsedda väderomslag. På väg hem efter en kort skoldag i den varma, kvava luften kände vi plötsligt några små droppar på kinderna. Då förstod vi genast vad som skulle hända. När det började ösregna bara någon minut senare kände jag hur härlig regnperioden kan vara om man tar den för vad den är.

Våra kläder blev genomblöta, och vi såg oss omkring och började skratta åt hela situationen. Tänk att vi har möjlighet att uppleva ett så varierat klimat som är helt annorlunda än det vi är vana vid på andra sidan jordklotet! Vi tog oss igenom de få minuterna med det kraftiga skyfallet.

Innan vi rundade den sista kurvan in på gatan där vi bor hade regnet upphört helt. Det första jag gjorde när vi kom innanför dörren var att hänga upp kläderna på tork – något man blir väl van vid att göra här borta.

Universitetscampuset i San Isidro är också byggt på ett helt annat sätt än de skolor vi är vana vid i Norge. Utanför huvudbyggnaden ligger flera av våra klassrum längs öppna korridorer med tak som skyddar oss mot regndropparna. Man går på sätt och vis rakt in i klassrummen utifrån. Och oavsett om det regnar eller inte står dörrarna öppna.

När dropparna börjar falla blir ljudet av dem ett lite lugnande, men samtidigt ganska kraftfullt, bakgrundsljud till arbetet. Det här fungerar särskilt bra eftersom regnet här i San Isidro sällan kommer med alltför kraftig vind.

Vattendropparna faller rakt ner med våldsam fart utan att träffa oss där vi står i skydd och beundrar utsikten. Det händer också att man somnar till det oavbrutna bruset från vattnet utanför.

Jag har redan hunnit falla för costaricanernas avslappnade kultur och humör i mötet med det mäktiga klimatet. Regnperioden ger oss ett alldeles särskilt perspektiv på de lokala costaricanernas liv.

Vi ser fantastiskt vacker natur och den rika biologiska mångfalden varje dag. Efter den första skolveckan råder det ingen tvekan om att valet att besöka Costa Rica på hösten är lika spännande och roligt som under vilken annan årstid som helst.