"Vi kom ofta hem från marknaden med många bra råvaror, nya upplevelser, och kanske ett frieri"

Vardagen som student i Ghana bjöd på en del utmaningar, många nya vänskaper och helt unika upplevelser för Emilie (20).

Denna text har översatts med hjälp av artificiell intelligens.

– Det jag gillade allra mest med vardagen i Cape Coast, var hur nära vi kom lokalbefolkningen. Många av oss studenter lagade mycket mat själva, och det innebar också många besök till Kotokraba-marknaden för att handla.

Efter hand blev det en fast tradition. Det är något speciellt med att gå runt på marknaden och köpa färska råvaror sida vid sida med lokalbefolkningen.

Vi blev ofta stoppade för en pratstund av främlingar, eller så träffade du någon du hade mött på andra ställen i staden. Vi kom ofta hem efter promenaden med många bra råvaror, nya upplevelser och kanske ett frieri.

När du studerar utvecklingsstudier med Kulturstudier i Ghana, får du en ganska annorlunda studentvardag än i Oslo, Stockholm eller Köpenhamn.

Du kan delta i roliga aktiviteter som arrangeras av vår lokala personal som hjälper dig att lära känna kulturen bättre, eller utforska studiestaden på egen hand. Vissa utmaningar måste du dock räkna med:

– Även om jag för det mesta älskade min vardag i Ghana, trots de starka intrycken och nya upplevelserna, fanns det vissa utmaningar.

Maten var nog det jag och många andra hade svårast med. De första veckorna i Cape Coast var fyllda av mycket ny och spännande mat, men det blev snart lite enahanda och aptiten var inte alltid på topp.

– Jag är vegetarian, och ägg var ofta den enda proteinkällan i alla måltider. Det har varit minimalt med äggätande efteråt!

Ett bra tips är att ta med knäckebröd och tubost hemifrån, som ett bra mellanmål. Jag uppskattade i alla fall verkligen att jag prioriterade det.

Vi hade också med oss Toro-tomatsoppa, som var ett bra alternativ till middag efter en ansträngande dag med många intryck.

– Vi var en liten gjeng studenter som ukentlig fikk være med– Vi var en liten grupp elever som fick vara med Afrimuda Acrobatics – varje vecka. De träningspassen blev väldigt viktiga för mig.

Denna dans var något helt annat än vad många av oss hade gjort tidigare, och det var ett roligt sätt att komma ut ur sin komfortzon. Jag kan ärligt säga att nivån kanske inte var på topp, men ansträngningen och glädjen var definitivt det!

Dansträningarna nämns ofta om vi är flera från Kulturstudier-gänget som samlas hemma i Norge.

Under terminens gång får studenterna möjlighet att bekanta sig med lokala aktörer som arbetar med olika aktuella frågor, såsom miljöskydd, fattigdomsbekämpning eller jämställdhet.

Teorin från kurslitteraturen kombineras med utflykter som ger dig praktisk insikt i ämnet:

– Jag fick möjligheten att besöka Global Mamas, en NGO (icke-statlig organisation) med kontor mitt i Cape Coast.

Det var en mycket nära och äkta upplevelse, där vi fick se hur organisationen arbetar för att skapa arbetstillfällen och ekonomisk trygghet för människor i det lokala samhället.

– Vi fick en rundtur, fick förklarat hur allt fungerar i de olika lederna, och fick till och med se produkterna de tillverkar och säljer.

Detta besök gjorde ett stort intryck på mig eftersom det satte många av ämnena från kurslitteraturen i ett helt nytt och konkret sammanhang, vilket gjorde det lättare att förstå och uttrycka.

Det är väl det jag har uppskattat mest med att studera med Kulturstudier, både i Vietnam och Ghana – hur det man upplever runt omkring sig faktiskt speglas i det man lär sig på föreläsningar och seminarier. Det gjorde hela studiet mycket mer levande och meningsfullt för mig.

De flesta som studerar i Ghana har tidigare genomfört Utvecklingsstudier 1 i Vietnam med Kulturstudier. Här lär sig studenterna grundläggande teori inom området och åker på en kort fältstudie.

I Utvecklingsstudier 2 fördjupar du dig mer och får möjligheten att åka på ett längre fältarbete.

– Jag utförde mitt fältarbete i Biriwa, en fiskeby som ligger 30 minuter från Cape Coast. Min upplevelse av fältet var fantastisk, trots att det ibland var intensivt och att jag fick tyfoidfeber.

Efter ett besök på den lokala hälsokliniken, några dagar i sängen och en antibiotikakur senare, var jag på benen igen och ser tillbaka på det som ännu en viktig erfarenhet jag tar med mig framåt.

– Min grupp hade fattigdom och utveckling som tema, och vi valde att fokusera på hur fiskeindustrin skapar arbetstillfällen och livsmöjligheter både för fiskare och de som säljer fisken.

Genom detta fick vi nära kontakt med lokalbefolkningen, som var mycket öppna och inkluderade oss i processen att förbereda fisken för försäljning, genom rökning, fritering och fermentering, saker jag aldrig hade gjort tidigare.

Det var helt speciellt att få lov att vara en del av det vi undersökte.

Till exempel hade vi hört under intervjuerna med dem som bearbetade fisken att de ofta fick skador på händerna, något som vi själva fick uppleva när vi fick prova på att fermentera fisken. Detta trots att vi till skillnad från de lokala använde plastpåsar som skydd och fick extra uppföljning.

Fältarbete är en lärorik process där du får utforska samhällsvetenskapliga metoder i praktiken, men det är också ett tillfälle att knyta nya bekantskaper med människor som du annars aldrig skulle ha kommit i kontakt med:

– När vi inte samlade in data till fältrapporten vi skulle skriva, gick stora delar av tiden åt till att leka med barnen i grannhuset. Vi sprang tävlingar, dansade tillsammans och spelade olika bollspel.

Efter fältarbetet i Biriwa har jag inte bara fått en enorm mängd kunskap, utan också fått en stor extra familj som jag saknar djupt och som alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta.

– Jag blev positivt överraskad över befolkningens öppenhet. I Ghana är alla en vän.

Jag minns särskilt väl från fältarbetet hur starkt det kändes att använda våra lokala namn medan vi var i Biriwa. I Ghana får man nämligen ett namn baserat på vilken veckodag man är född. Mitt namn blev Ama eftersom jag är född på en lördag.

Sannolikheten att träffa någon med samma namn är ganska stor eftersom det bara finns sju dagar i veckan.

Det skapade en helt speciell anknytning till de som hade samma namn som jag eller kände någon som hade det, och om jag träffade någon med en dotter som hette Ama, sågs jag också som deras dotter!