
Nepal är ett friluftsäventyr
Det var nämligen i naturen som jag hade några av de största ögonblicken.

Jag hade turen att resa med Kulturstudier till Nepal våren 2024. Folk har ofta frågat mig vad det bästa med resan var. Det har varit enormt svårt för mig att sätta ord på det, och särskilt att välja ut en enskild händelse.
Det är och förblir en helhetsupplevelse, ett unikt äventyr, som jag tror man bara upplever genom att studera i ett annat land.

Även om studierna var ganska spännande, minns jag den här terminen mer som ett halvår där jag fick uppleva allt det Nepal har att erbjuda av högtider, inspirerande människor och utsökt mat; samt att också kunna dela dessa upplevelser med många andra unga från Skandinavien.
Precis som på en folkhögskola skapar man otroligt snabbt nära relationer, och därför har jag, efter min termin i Nepal, varit tvungen att resa runt i Norge för att återuppleva de nyligen funna vänskaperna.

Dessutom har mina äventyr i Nepal gett mig möjligheten att träffa lokalbefolkningen och har gett mig en djupare förståelse för nepalesisk kultur, språk och religion. I denna uppräkning av hur fantastiskt Nepal är, måste de spännande naturupplevelserna, både i djungeln och i bergen, också nämnas. Det var nämligen i naturen jag hade några av de största ögonblicken.
Tillsammans med andra från studiet kastade jag mig in i något av ett “måste göra” när det kommer till Nepal. Vi bestämde oss för att bestiga ett berg. Med hjälp från lokala guider vandrade vi i fem dagar upp till en höjd av 4500 meter.

På väg uppåt passerade vi genom små bergsbyar med små stenhus och gästvänliga människor. Det är fantastiskt att uppleva hur naturen och omgivningarna gradvis förändras i takt med att man rör sig uppåt. Vi övernattade i små stugor och åt den traditionella dal bhat, medan vi på kvällen värmde oss runt lägerelden.
Av rädsla för höjdsjuka tog vi god tid på oss och såg väl till varandra, särskilt genom att ha gott om snacks. Jag var så tacksam för att vandra med en grupp människor som jag kände väl. Inte bara för att vi stöttade och motiverade varandra, men också för att det är underbart att dela sådana vackra upplevelser med sina vänner.
Det mest magiska var när vi den sista dagen steg upp mitt i natten och vandrade i mörkret för att se solen gå upp över bergssidorna i Himalaya, samtidigt som vi mumsade på müslibars och drack varm choklad för att hålla fingrarna varma.
Detta är bara en av många upplevelser i Nepal som gav mig modet att fortsätta resa runt – både med de andra från studierna på safari- och flodraftingturer och senare ensam upp i bergen.