Finns det ett vietnamesiskt sätt att vara?

Är vietnameser ett harmoniskt och familjeälskande folk? Vi går in på djupet om vietnamesisk kultur.

Böcker om vietnamesisk kultur talar mycket om hur det vietnamesiska sättet att vara och tänka präglas av harmoni, hierarki och respekt för äldre och auktoritet. Familjen framhålls som en särskilt betydelsefull enhet, eller snarare den viktigaste, både för samhället och individen.

Är det sant att vietnameser är ett harmoni- och familjeälskande folk?

Och i så fall, vad har bidragit till att forma deras sätt att tänka och agera?

Ett land är mer än summan av alla människor som bor där, och det är självklart att det är omöjligt att säga något definitivt om ett helt folk. Vi kan ändå lyfta fram några nyckelfaktorer som har präglat vietnamesiskt tänkande och handlingar genom historien.

Den dominerande religionen i Vietnam är buddhismen. Denna religion, som betonar att människan är resultatet av sina handlingar, lägger stark tonvikt på rätt uppförande. Taoismen, med sin betoning på harmoni mellan människor och vikten av att undvika konfrontation, har också haft stort inflytande.

Men fokuset på harmoni härstammar kanske ännu mer från konfucianismen, en strikt hierarkisk socialfilosofi grundad av Konfucius (Kung-fu-tze), Kinas store folkbildare och morallärare som levde mellan 551 och 479 f.Kr. Kr. Att vara i harmoni med universum var viktigt och skulle leda till ett friskare och lyckligare liv, trodde Konfucius.

Konfucianism uppmuntrar flexibilitet och kompromisser. Harmoni ses i sammanhanget med social ordning, och den kan endast upprätthållas av strikta moraliska normer som innebär lydnad och lojalitet mot överordnade. Odling av förfäder är en annan nyckelfunktion.

Konfucianismens fokus på harmoni kan ses som ganska allmänt accepterat bland vietnameser, och detta har utan tvekan betydelse för deras identitetskonstruktion och förståelse av samhället.

Men vi är på fel spår om vi överfokuserar på betydelsen av sådana framträdanden. I vårt dagliga liv gör vi alla små och stora val som i sin tur formar den tid och värld vi lever i och vi skapar våra liv utifrån en rad olika kunskapstraditioner och påverkande faktorer.

Läs mer om Vietnam som studieland

Fokus på harmoni får inte heller förväxlas med frånvaro av konflikt. Ungdomar i Vietnam, liksom på andra håll i världen, är i konflikt med och i opposition till sina föräldrar. En skillnad tycks dock ligga i hur konflikterna utvecklas. Unga vietnameser tenderar att undvika öppen konflikt med sina äldre. Detta för oss till vikten av respekt i det vietnamesiska samhället.

Det mest uppenbara sättet att visa respekt är att använda rätt tilltalsform. Du ska alltid vända dig till andra och beskriva dig själv i förhållande till ålder, kön, rang osv. Hierarkin avspeglas i språkets pronomen, både i första, andra och tredje person. Till exempel, om du är en ung kvinna, tilltalar du en ung man som är något äldre än dig själv med pronomenet anh, som betyder "äldre bror", och dig själv som em - "yngre syster".

Det är vanligt att det allra första man tillfrågas när man anländer till Vietnam är hur gammal man är, om man är gift, har barn, vad man sysslar med etc. Detta är att veta var man ska placera sig i hierarkin. I litteraturen verkar det ofta som om denna hierarki accepteras som en "naturlig ordning" i det vietnamesiska samhället.

Men många unga idag ifrågasätter denna rangordning, och utmanar den äldre generationen genom att till exempel säga cac ban (”vänner”) i sammankomster, vilket innebär att alla närvarande är lika.

Litteraturen understryker att hänsynen till familjen och släktens välbefinnande går före allt annat. Kommunismen anklagades för att förstöra familjen som institution.

Hur är det med den vietnamesiska familjen? Frågar man en vietnames (eller en indier för den delen) om skillnaden mellan familj i Asien och i väst, så kommer nog många att svara att familjen är mindre viktig för människor i väst.

En viktig punkt i detta sammanhang är familjens praktiska betydelse i Vietnam, som ett skyddsnät i livet; en betydelse som inte är densamma i Sverige.

Efter att marknadsekonomin fått fäste med full kraft har tillgången till allt från utbildning till sjukvård i allt högre grad blivit inkomstberoende. Subventioner och gratis välfärdstjänster har försvunnit. Idag växer klyftan mellan rika och fattiga, särskilt i storstäderna.

Utan möjligheter till extern studiefinansiering eller olika socialförsäkringssystem är det helt nödvändigt, och kanske också lättare för många, att acceptera att familjen bestämmer.

Idag utsätts unga och deras familjer i allt högre grad för trender som betonar motsatsen till gruppsolidaritet, nämligen självförverkligande, personlig karriär och konsumentorienterade trender.

För att möta människor där de är ska man visa respekt och vara ödmjuk. Möten "serveras inte", du skapar dem genom att bjuda på dig själv. Kan du dessutom ta dig an mycket med ett leende, visa lite flexibilitet och har en lust att lära dig kommer du långt i Vietnam!