Finns det ett «vietnamesiskt» sätt att vara?

Att många framför allt associerar Vietnam med ”vietnamkriget” råder det inga tvivel om. Men en väsentlig del av litteraturen som behandlar hur det vietnamesiska samhället är organiserat, och hur vietnameserna lever sina liv, står i stark kontrast till krigsbilderna. Vietnamesernas sätt att vara och tänka på kan tyckas vara präglat av harmoni. De förefaller oftast också ha en stark tilltro till hierarki, och respekt för äldre generationer och auktoriteter. Familjen värdesätts som särskilt betydelsefull, både för samhället och för den enskilde individen. I medier och resebroschyrer framställs Vietnam ofta som ett ”leendets land” på samma sätt som andra länder i Sydostasien som Kambodja, Laos och Thailand. Är vietnameser ett harmoni- och familjeälskande folk? Och vad har i sådana fall bidragit till att forma deras sätt att tänka och handla på?

Det säger sig självt att det är svårt att uttala sig generellt om ett lands invånare, och att något sådant som en ”nationalkaraktär” knappast går att fastställa. Vi kan likväl framhäva några centrala faktorer som har präglat vietnamesiskt tanke och handlingssätt genom historien. Den dominerande religionen i Vietnam är buddhismen. Religionen som framhäver att människan är ett resultat av sina handlingar, betonar särskilt vikten av harmoni och riktig livsföring. Även taoismen som har haft stort inflytande i Vietnam, värderar harmoni mellan människor och mellan människor och naturen, samt betydelsen av att undgå alla former av konfrontation. Men fokuseringen på harmoni härstammar kanske i ännu högre grad från konfucianismen, en strängt hierarkisk samhällsfilosofi grundad av Konfucius (Kung-fu-tze), Kinas store folkuppfostrare och morallärare (551-479 f. Kr.). Konfucius betonade vikten av livsharmoni med universum; han menade att det skulle leda till ett friskare och lyckligare liv. I enlighet med den här läran blev människor uppfordrade till flexibilitet och kompromissande. Harmoni förknippades med samhällsordning och kunde bara upprätthållas genom stränga moralnormer som innebar åtlydnad och lojalitet mot auktoriteter. Ett annat centralt drag hos konfucianismen utgörs av tron på och dyrkan av förfäder. 

Den traditionella fokuseringen på harmoni får dock inte förväxlas med frånvaro av konflikter. Som i andra delar av världen, är givetvis konflikter naturliga vardagsföreteelser också i Vietnam. Ungdomar i dagens Vietnam är till exempel i stadig opposition mot sina föräldrar och andra överordnade. En skillnad förefaller likväl finnas i sättet konflikterna utspelar sig på: Unga vietnameser går inte i samma grad till öppen konflikt med de äldre.

Vad är det då med den vietnamesiska familjen? Frågar man en vietnames (eller en indier för den delen) om skillnaden mellan familjesituationen i Asien och i Väst, skulle nog många svara att familjen är mindre viktig för människor i Väst. En central poäng i det här sammanhanget är den rent praktiska betydelsen familjen har i Vietnam. Dess funktion som skyddsnät i livet innebär en ställning som inte är densamma i Sverige. I dag kommer vietnamesiska ungdomar och deras familjer i ökande grad i kontakt med strömningar som betonar motsatsen till gruppsolidaritet, nämligen självförverkligande, personlig karriär, konsumtionstrender och så vidare. Vilka konsekvenser detta får för familjens ställning i Vietnam är ännu oklart.