Finns det ett "Vietnamesiskt sätt att vara"?

Att många associerar Vietnam med ”Vietnam-kriget” råder det inga tvivel om. Men en väsentlig del av litteraturen som behandlar det vietnamesiska samhället , och hur vietnameserna lever sina liv, står i stark kontrast till krigsbilderna. Vietnamesernas sätt att vara och tänka kan tyckas vara präglat av harmoni. De förefaller oftast också ha en stark tilltro till hierarki och respekt för äldre generationer och auktoriteter. Familjen värdesätts som särskilt betydelsefull, både för samhället och för den enskilde individen. I medier och resebroschyrer framställs Vietnam ofta som ett ”leendets land" på samma sätt som andra länder i Sydostasien som Kambodja, Laos och Thailand. Är vietnameser ett harmoni- och familjeälskande folk? Och vad har i sådana fall bidragit till att forma deras sätt att tänka och handla?

Det säger sig självt att det är svårt att uttala sig generellt om ett lands invånare, och att något sådant som en ”nationalkaraktär” knappast går att fastställa. Vi kan likväl framhäva några centrala faktorer som har präglat vietnamesiskt tanke- och handlingssätt genom historien. Den dominerande religionen i Vietnam är buddhismen. Religionen som framhäver att människan är ett resultat av sina handlingar, betonar särskilt vikten av harmoni och riktig livsföring. Även taoismen som har haft stort inflytande i Vietnam, värderar harmoni mellan människor och mellan människor och naturen, samt betydelsen av att undgå alla former av konfrontation.

Men fokuseringen på harmoni härstammar kanske i ännu högre grad från konfucianismen, en strängt hierarkisk samhällsfilosofi grundad av Konfucius (Kung-fu-tze), Kinas store folkuppfostrare och morallärare (551-479 f. Kr.). Konfucius betonade vikten av livsharmoni med universum; han menade att det skulle leda till ett friskare och lyckligare liv. I enlighet med den här läran blev människor uppfordrade till flexibilitet och kompromissande. Harmoni blev satt i sammanhang med samhällsordning och kunde bara upprätthållas genom stränga moralnormer som innebar åtlydnad och lojalitet mot auktoriteter. Ett annat centralt drag hos konfucianismen utgörs av tron på och dyrkan av förfäder.

Vi är dock på fel spår om vi lägger för stor vikt vid betydelsen av dylika föreställningar. Människor gör ständigt nya val. Varje dag tar vi små och stora beslut som följdaktligen sätter sina spår i tiden och i den värld vi lever i. Vi utformar också våra liv efter olika traditioner och inflytelserika faktorer. Traditionen av fokuseringen på harmoni får inte heller förväxlas med frånvaro av konflikter. Som i andra delar av världen, är givetvis konflikter naturliga vardagsföreteelser också i Vietnam. Ungdomar i Vietnam idag är till exempel i stadig konflikt med och i opposition mot sina föräldrar och andra överordnade. En skillnad förefaller likväl finnas i sättet konflikterna utspelar sig på: Unga vietnameser går inte i samma grad till öppen konflikt med de äldre. Detta för oss in på betydelsen av respekt i det vietnamesiska samhället.

Det mest uppenbara sättet att visa respekt är att använda den korrekta sortens tilltal. Du måste tilltala andra och referera till dig själv med hänsyn till ålder, kön, status mm. Hierarkin speglas i användningen av pronomen, både i första, andra och tredje person. Är du till exempel en ung kvinna, bör du tilltala en ung man som lite äldre än dig själv med pronomet ‘anh’ vilket betyder “storebror”, och referera till dig själv som ‘em’ – “lillasyster”. Det första man blir frågad om i Vietnam är vanligtvis ens ålder, huruvida man är gift eller inte, har barn, vad man jobbar med osv. Detta för att det ska bli möjligt att placera personen i den sociala hierarkin.

Familjen, och inte minst de skyldigheter man har mot den, är väldigt viktig för vietnameserna. I vietnamesisk litteratur är till exempel välbefinnandet och hänsynen gentemot familjen och ens härkomst viktigare än allt annat. Frågar man en vietnames (eller en indier för den delen) om skillnaden mellan familjesituationen i Asien och i Väst, skulle nog många svara att familjen är mindre viktig för människor i Väst. En viktig poäng i det här sammanhanget är den rent praktiska betydelsen familjen har i Vietnam. Dess funktion som skyddsnät i livet innebär en ställning som inte är densamma i Sverige. I samband med Vietnams marknadsekonomiska utveckling, har tillgången till allt från utbildning till vårdtjänster i ökande grad blivit beroende av en persons inkomster. Bidrag och kostnadsfria välfärdstjänster har minskat, och idag finns det en växande klyfta mellan rika och fattiga, speciellt i de stora städerna. Utan möjligheten till extern financiering av utbildning eller olika välfärdstjänster, är det absolut nödvändigt, och kanske också enklare för många, att acceptera att familjens status och roll som beslutsfattare. I dag kommer vietnamesiska ungdomar och deras familjer i ökande grad i kontakt med strömningar som betonar motsatsen till gruppsolidaritet, nämligen självförverkligande, personlig karriär, konsumtionstrender osv. Vilka konsekvenser detta får för familjens ställning i Vietnam är oklart.

Text: Marianne Longum Gauperaa, socialantropolog.